Så här bor vi

Jag gjorde en rundvandring med mobilen i vår lägenhet. Så här bor vi i Ferragudo.

Andra flytten klar

Det blev hektiska dagar när vi sent på onsdagen fick tillträde till vår nya lägenhet i Ferragudo.
På torsdagen delade vi upp oss för att snabbt lösa de viktigaste frågorna: gasen och internet.
Utan gas kan vi inte laga mat och har inget varmvatten.
Utan internet... ja, förr klarade man ju sig utan, men nu är det i princip omöjligt.
Så Lena gick till GALPs kontor i Portimao och jag till NOS butik i ett större köpcenter.
Båda gick förhållandevis smidigt att lösa. Så vi chansade på att flytta in redan under torsdagen.
Internetinstallatören kom på fredag morgon och drog in utrustning för blixtsnabb fiberanslutning och vi fick massor av TV-kanaler  och ett portugisiskt mobilabonnemang i samma paket. Kostnad ungefär som i Sverige (59 euro i månaden).
Fredag eftermiddag kom gasinstallatörerna som anslöt oss till fastighetens gasnät och kontrollerade att vår spis och varmvattenberedare fungerade och att det inte var några gasläckor i lägenhetens utrustning.
Lördagen var det lite regnigt i Algarve så då passade vi på att på nytt handla prylar. Mattor och blommor för att dämpa ekot från klinkergolv och hårda väggar. Plus massor av småsaker man är van att ha hemma.
Vi trivs allt bättre i byn Ferragudo. Eftersom vi inte hade spis första dygnen blev det restaurangbesök.  Skaldjur en kväll och fisk den andra. Inte särskilt billigt men  riktigt hög klass på båda två.
Och i dag, söndag, hann vi spela golf också på vår nya hemmabana Gramacho som bara ligger tio minuter bort med bil.

Internet i lägenheten som också prytts med lite blommor. 

Onödigt tvätta bilen själv

Efter resan ned, samt efter att ha stått parkerad under ett träd, så bilen hemsk ut. Ett besök på en biltvätt var nödvändigt helt enkelt.
Sådana vardagssysslor blir ett helt litet projekt när man inte vet hur det funkar här. Vi har dock kört förbi några bensinmackar som skyltat om ”Jet Wash” och liknande som jag tolkat som snabbtvätt.
Den första jag stannade vid hade tvättplatser, en massa slangar typ högtryckstvätt, ett myntinkast, samt en massa instruktioner på portugisiska.
Jag lyckades inte klura ut varken vad det kostade eller hur alla slangar och munstycken skulle användas.
Körde vidare. Nästa hade en tvättautomat av den svenska modellen. Jag antog att man skulle köpa kod eller polett i kassan, så jag försökte på portugisiska, engelska och teckenspråk framföra mitt ärende.
Svaret tolkade jag som ”kör in där bara”. Jag gjorde så, och då kom en annan person fram och pekade hur jag skulle parkera - en bra bit från själva tvättomaten. Men jag lydde och klev ur bilen.
Mannen satte igång att högtrycksspola, schamponera och handtvätta..!
När han var klar, vinkade han på mig där jag satt och drack en väldigt god espresso (kostade 0,65 euro). Nu fick jag köra in bilen i själva tvätten, som han startade bara för att torka bilen. Samtidigt handtorkade han skrymslen och sånt som maskinen inte blåste torrt.
Det tog väl en knapp halvtimme totalt, och jag tänkte att det borde kosta åtminstone motsvarande 300-400 kronor. Jag var därför rätt nöjd när jag körde därifrån i skinande ren bil endast 8:50 euro fattigare (en knapp hundring i svaga svenska kronor).
Det blir svårt att motivera sig att tvätta själv framöver.

Kul färg på bilschampot för övrigt. 

Då flyttar vi igen - Ferragudo nästa

Efter en vecka i Portugal blev det klart att vi ska flytta igen.
Orsaken är främst administrativ. När vi i veckan påbörjade processen med att få NHR-status i Portugal, stod det klart att vårt sexmånaders kontrakt på ett Air BnB-boende inte skulle godtas av portugisiska myndigheter som ett fast boende. Air BnB har ungefär samma status som en campingplats i myndigheternas ögon - dessutom är det i princip ingen hyresvärd som skattar för hyresintäkterna.
Vi började direkt jaga ett nytt boende. På torsdagen fick vi napp på en lägenhet i Ferragudo. Vi besökte den och blev jättenöjda med vad vi såg.
Samhället Ferragudo är en gammal fiskeby som fortfarande är tämligen genuin. Vi var där i januari när vi rekade olika samhällen, och tyckte redan då att det var trevligt. Helt annorlunda gent emot det mer turistiska Armacao de Pera. Lägenheten ligger mitt i centrum, men utan störande trafik. Flera restauranger runt om, till och med i samma hus.
Lägenheten är stor och har dessutom tre stora terasser. Allt är nytt och fräscht, en hyresgäst före oss har bott där åtta månader. Garage för bilen ingår, och förråd i garaget där vi kan ha golfprylar, takbox, cyklar m m.
Totalt sett är det ett lyft boendemässigt, men lite störigt att behöva flytta igen. Den här gången blir det mer att fixa, den nya lägenheten är inte lika välutrustad med köksprylar (tallrikar, kastruller, m m) som den första vi flyttade in i. Mattor och gardiner saknas också.  Så det blir nog nytt besök på Ikea.
Dessutom måste vi fixa internetabonnemang, avtal om gasleveranser (gasspis) med mera.

 Jättestor takterass med härlig utsikt. 

En annan terass med grill. Nästan lika bra utsikt. 

Fått våra siffror

Vi har nu gått vår första match mot den portugisiska byråkratin. En lätt uppvärmningsmatch för att få det så kallade NIF-numret (ett slags ID-nummer som används av myndigheterna bl a i skattesammanhang).
Vi var på plats hos Financia i Lagoa några minuter efter att de öppnat kl 9 och behövde inte köa mer än en kvart ungefär (det var en före...). Kön var betydligt längre när vi gick (efter att ha köat ytterligare 10 minuter för att få betala 10 euro var för en stämpel på papperet vi fått i den första kön.
Efter en knapp timme så var vi i alla fall klara båda två (en och en skulle man hanteras).
Nu kan vi skaffa portugisiskt bankkonto, telefonabonnemang m m där NIF behövs (numero de identificao fiskal).
Senare i veckan går vi i gång med bilimport och NHR-status.
Det råkade ligga en sak Kina-butik intill Financia så vi handlade ännu mera oumbärliga hushållsprylar vi upptäckt att vi saknar (stekspade, isbits-form, vattenkanna etc).
Eftersom vi var i närheten av Pestanas drivning range i Vale da Pinta avslutade vi förmiddagsaktiviterna där. Just nu är det nästan för varmt (27 i skuggan) för golf, i alla fall för oss som ännu är ovana vid värmen. Men i morgon ska vi i alla fall gå nio hål på en korthålsbana.

Lena får sitt NIF-nummer hos Financia i Lagoa. 

Dag 1: Hittar inget, saknar massor

Redan ankomstdagen påbörjades lista med saker vi saknade i boendet. Det är otroligt många saker man är van alltid finns hemma.
I dag bar det av till Ikea i Loulé (ca 4 mil bort). En arbetsplats för Lena (stol och skrivbord), skoförvaring (ingen plats för ytterkläder i lgh), förvaringslådor, galgar, hallmatta och ljus/värmeljus kom vi hem med.

Trots att vi handlat livsmedel två gånger upptäcker vi hela tiden saker som saknas, och i affärerna är det saker vi inte hittar. Som tomatpuré, havregryn, creme fraiche, m m.

I köket är det svårt att hitta eftersom allt är nytt och står på konstiga ställen. Samtidigt är köket trångt jmf vad vi är van vid. Så matlagning är en utmaning än så länge. 

Men mycket har fallit på plats i övrigt i vårt boende. Det blir nog ordning på det mesta snart. 

Vi tog en cykeltur ned till stranden cirka en kilometer från vårt boende. Jättefina stränder och ett antal restauranger som såg helt ok ut lokaliserades också. Dom ska vi besöka så småningom. 

Den här fina stranden ligger en kilometer från vårt boende. 

Summering av bilresan

Bilens färddator nollställdes när vi lämnade Luleå för en dryg vecka sedan. Det blev totalt 521 mil och cirka 62 timmar effektiv körtid.

Jag hade räknat med betydligt högre bränsleförbrukning med tanke på takbox, två cyklar på dragkroken och fullt bagage. Men förbrukningen stannade vid 0,56 liter per mil. Dieselmotorer är grymt bränsleeffektiva. Blandad körning hemma drog 0,57.

Vi tog sju dagar på oss och unnade oss en vilodag. Det går nog att fixa sträckan på 4-5 dagar om man har bråttom.

Etapp 8: Montoro-Armacao de Pera

Lätt körning, bara lite kö genom Sevilla, rullade på som vi ville.
Viss oro på förmiddagen då vi inte fick svar på telefon och mejl till hyresvärden. Men till slut fick vi ett OK på SMS att vår kontakt skulle vara i lägenheten kl 15.
Vi tog en lunch strax efter gränsen till Portugal. Hamnade helt oplanerat på exakt samma strandrestaurang i Altura som vi besökte i januari när vi var här.
Tio minuter före utsatt tid rullade vi in framför vår hyrda lägenhet. Hyresvärdens hjälpreda var redan där och väntade på oss.
Huset/lägenheten kändes lite trång när vi snabbt tömde bilen. Prylar och väskor överallt.
Men vi prioriterade att åka till  Intermarché och handla för middag samt massor av sånt man alltid behöver (tvättmedel, diskmedel, toapapper, torrvaror...).
Sedan städade vi det nödvändigaste och lagade middag (färsk fisk, rostade rot- och grönsaker och en improviserad yoghurtsås).
Temperaturen är knappt 25 grader, Lena har provsimmat poolen, kontakt med Norrbotten säger knappt plusgrader... så skönt att ha lämnat det.

Det var roligt att komma fram. 

Etapp 7: Falset-Montoro

Efter en dryg vecka i fullpackad bil och på hotell är vi lite less på det livet.
Skönt att checka in på sista hotellet. Vi är i Montoro en liten bit från Cordoba - och här är engelska verkligen inte gångbart. Men vi lyckades göra oss förstådda trots allt.
Vi har 40 mil kvar till Armacao de Pera - och precis som när man kört från Stockholm och passerat Övik  känns det som om man nästan är framme.
Dagens körning flöt problemfritt. Lite mer trafik runt vissa större städer, men inga köer. Fin beläggning på motorvägarna i norr, betydligt sämre det fattiga södra Spanien. I norr såg vi mycket klotter om ett självständigt Katalonien - orsaken (regionernas ekonomi) är rätt tydlig när man bilar genom landet...
La Mancha (Don Quijote-land) låg lite mitt emellan -  spännande landskap första milen, men efter 15 mil var man rätt uttråkad av samma vy.
Klockan 15 på lördag ska vi möta vår hyresvärd och få komma in i vårt boende för sex månader. Hoppas bara att det inte ska strula till sig på något sätt.

En skog av vindkraftverk. Lite omväxling i alla fall i vyerna på platåerna i mellersta Spanien. 

Etapp 6: Avignon-Falset

Vi körde ut ur Avignon lugnt och fint. Rullade på snabbt ned mot Medelhavskusten. Ett litet aber var en byig sidvind. Med takboxen på är bilen betydligt mer vindkänslig än vanligt.
Vi hade tänkt lite fel på hemmaplan när vi trodde att vi skulle bli kvar i Frankrike ytterligare en natt. Vi kunde utan problem ha kört halvvägs genom Spanien. Men vi vill ju inte nå Portugal förrän på lördag, så vi improviserade en omväg till Sète för att sedan köra den smala landtungan till Agde.
 Som alltid när man lämnar motorvägen så går det mycket mer långsamt än man kan tänka sig. Trots GPS-stöd lyckades vi köra fel ett par gånger och fastna i trafiken ytterligare några gånger...
En fördel var dock att vi passerade ett köpcentrum där vi stannade för fika. Det var billigt och gott, så vi passade på att handla lunch på samma ställe. Köpte man macka/sallad och dryck fick man en efterrätt på köpet. Vi kunde därför frossa med två tarteletter på en rastplats vid spanska gränsen.
Resan fortsatte till vindistriktet Priorat och staden Falset. Nu känns det verkligen att vi är utomlands. Knappt någon på hotellet pratar engelska, men vi lyckas göra oss förstådda med knackig spanska och teckenspråk.
 
Blåsigt värre när vi nådde Medelhavskusten.

Etapp 5: Beaune-Avignon

Tillbaka i bilen. Vi körde två och en halv timme söderut från Beaune med sikte på Tain d’Hermitage.
Det är en mycket känd vinort i norra delen av Rhonedalen.
Vi följde våra rutiner och uppsökte turistbyrån för att få en karta. Där jobbade en tjej som omedelbart borde befordras - vi har nog aldrig fått så mycket bra information på ett besök.
Hon avrådde oss från att försöka gå upp på själva Hermitage-berget och tyckte vi skulle gå över på andra sidan Rhone i stället. Så blev det, och därifrån hade man perfekt utsikt över Hermitage. Dessutom gick man mitt i hisnande branta vinodlingar.
Hon tipsade även om ett besök på Valrhonas anläggning (världsberömd kvalitetschoklad). Så där stannade vi till och lärde oss allt om deras produktion och fick lite basis kunskap om chokladprovning.
Vi fortsatte sedan tio mil söderut till Châteauneuf-du-Pape - ännu en känd vinby. Mycket liten ort som vi promenerade runt i och avslutade med ett besök på deras vinmuseum (mest förklädd vinförsäljning).
Därifrån var det sedan bara 14 km till det hotell vi bokat i Avignons utkant.

Resans signaturmelodi

Bilradion har snuttat på olika musikkanaler genom Frankrike. Alla spelar en och samma låt regelbundet och den har fastnat som ett tuggummi.
Letade upp videon på Youtube och fick ett gott skratt när den handlade om vindrickande och golfspelande pensionärer.
Den utnämns tveklöst till signaturmelodi för vår resa.

Tones And I - Dance Monkey

Paus i Beaune

Tog en paus från bilkörningen och utforskade Côte d’Or lite närmare. Cyklarna har vi ju med oss som flyttgods, men vi passade på att använda dom också.
Det finns en cykelrutt Beaune-Santenay som passerar världsberömda vinbyar som Pommard, Volnay, Meursault, Puligny-Montrachet.
Tur och retur blev det fyra mil drygt. Skönt att få röra på sig. Vi smakade visserligen lite lokalt vin i Santenay, men övriga erbjudanden om provsmakningar cyklade vi ståndaktigt förbi och drack juice och vatten.
Vi tog igen det på kvällen då vi besökte Marché aux Vins och köpte deras värstingrovning (12 viner). Vi spottade en hel del alltså. Godast var ett inte allt för dyrt vitt vin från Puligny-Montrachet som vi cyklat förbi tidigare på dagen. Dom andra var förstås jättegoda också, men tyvärr är ju prislapparna på Borgougne som dom är - inte något man vill betala över 1000 kronor flaskan för.
Vandrade sedan runt i gamla stadsdelen och åt en god anka med fikonsås till middag. Sedan tidig kväll.
Next stop: Rhone.