Det finns i någon form på bordet i alla portugisiska familjer. En portugisisk kock kan ungefär 200 sätt att tillaga ”bacalhao” som det heter på portugisiska.
Eftersom vi tänker i banor av ”ta seden dit man kommer” så var vi så klart tvungen att prova.
Så i veckan köpte vi några bitar torkad fisk. Vi hittade ett recept med medelhavstillbehör som lät vettigt och körde igång.
Kanske startade vi för sent? Råvaran kan behöva blötläggas i tre dygn för att dra ur saltet. Vi hade bara halva tiden på oss. Men andra recept sa ett dygn. Så vi körde på 36 timmars blötläggning och bytte vatten fyra gånger.
Receptet som sådant var inte märkvärdigt. Lök, vitlök och paprika skulle brynas. I med vitt vin och fisken. Sedan på med potatis, oliver, tomater och pinjenötter och in i ugnen i cirka 15 minuter.
Resultatet då? Vi kan diplomatiskt säga att det såg bättre ut på bild.
Konsistensen är på fisken är annorlunda, fastare och segare vilket är positivt. Men doften av fisk är intensivare än från färsk torsk. Jag tänker på uppvärmd fisk (som jag inte gillar) där fiskens doft och smak förstärks på ett icke-angenämt sätt.
Kanske hade vi blötlagt för kort tid? Det var lite för salt också.
Vi har lite svårt att förstå storheten i torsk i form av torkad och saltad fisk. Vi gillar färsk torsk (särskilt skrei) högt och rent. Den här erfarenheten nådde inte i närheten av den smaken. Torkad fisk var ju en nödvändighet för 200 år sedan då den inte gick att konservera på annat sätt. Har svårt att se någon annan orsak än tradition till att det är så förankrat i det portugisiska köket.
Och vårt försök får ses som ett experiment. Vi ska ge bacalhao en chans på restaurang också. Ska bli intressant att se om proffs kan hantera råvaran bättre.
Men tillbehören var goda!
Vi hade läst att rött vin skulle vara bäst till. Det är nog inte fel med tanke på sältan.
Feliz Natal!
No comments:
Post a Comment